Oro är en naturlig del av livet och den kommer alltid att finnas med oss mer eller mindre. Men ger oron oss något? Blir livet bättre eller sämre när vi oroar oss?
Enligt min erfarenhet tenderar människor som tillbringar mycket tid till orostankar att vara mer stressade, ha mer ångest och ha mer kroppsliga symptom än de som inte lägger så mycket vikt vid dessa tankar.
När jag själv tittade närmare på min egen oro kunde jag se att mina tankegångar inte gav mig något annat förutom stress och ångest. För det var ju inte som att livet eller verkligheten såg annorlunda ut när jag hade spenderat några timmar med att oroa mig. Det enda som hade hänt var ju att jag slösat bort värdefull tid av mitt liv.
Jag jobbar nu istället utifrån en modell där jag ställer mig frågan om jag kan göra något åt det jag oroar mig för – om jag ser att jag kan det skapar jag en handlingsplan och tar jag aktion och slutar oroa mig.
För det jag inte kan göra något åt tänker jag istället att jag har tillit till framtiden och mig själv och min förmåga. Jag har styrkan att hantera vad det nu än livet ger mig. Sen släpper jag orostanken.
För det mesta funkar det, jag blir lugn och kan fortsätta med mitt liv.
Hur mycket tid lägger du ned på att oroa dig?
