Många jurister har ångest för att tror att de måste kunna svara på frågor på uppstuds. I ett ledningsgruppsmöte, i telefonsamtal eller i hissen. Men är detta ett rimligt krav? Går det ens? Och är det ens eftersträvansvärt? Eftersom ett bra juridiskt svar alltid är beroende på omständigheterna i det enskilda fallet är det enligt min mening sällan man kan hosta upp ett relevant och genomtänkt svar så där vid sittande bord (eller stående i en hiss!). Visst kan man ge generella svar på hur en viss lagstiftning ser ut på ett visst område men även sådana uttalanden kan vara knepiga att ge på studs då svaret även där är beroende på omständigheterna i den föreliggande situationen. Ibland är det ju faktiskt detaljer som gör att en lagstiftning blir tillämplig istället för en annan. Så istället för att försöka att svara på juridiska frågor på uppstuds – ge dig själv förutsättningar för att komma med ett relevant och kvalitetsmässigt hållbart svar genom att ställa så mycket frågor som du kan för att konkretisera situationen, frågan och behovet för att sedan be att få återkomma när du gjort din analys. För juridisk problemlösning är en analytisk verksamhet som kräver både tid, engagemang, mentalt lugn och kreativitet. Eller hur?